Drogsug idag.

Ibland vill jag bara släppa allt. Lämna sonen där jag vet att han har det bra och leva ut mina behov. Jag har behov, jag har ett beroende. Beroende sjukdomen som dom så fint uttrycker de i NA...

Jag har tagit fler tabletter än ordnierat idag igen, är jag påväg att balla ur? Jag vet inte. Jag är barnledig i helgen, börjar redan planera att öla med polarna.

Jag borde boka helgen full med möten istället.

Jag känner inte av gemenskapen, ja känner mig utanför på NA, vad är det för gemenskap dom pratar om, alla kramas och är så glada. Varför och hur? Hur fan hamnar jag i de tillståndet då?

Jag känner mig mer hemma med pixen, polarna och ölen.

Fan asså. Räkna nyktra dagar, vet verken ut eller in.

Bror är vid bättre mod iaf, han ska få ritalinan så fort nedtrappningen på subben är klar. Förhoppningsvis får han dagspermis imorn och kan komma hem hit och umgås med oss imorn.

Just nu ber jag för mitt eget tillfrisknande och min sinnesro och brors oxå.

Kärleken är den som räknas.