Jag har sån ångest så de känns som jag skulle kunna göra vad som helst för att få slippa. Inte bokstavligt då.

Tankarna går till att jag vill bli en bättre mamma, jag gör så gott jag kan, men man kan ju alltid bli bättre. Jag vill va bästa mamman i världen för min son.

Tankarna går till bror. Han är så nerdrogad nu så det går inte att prata med honom.

Vill han sluta? Har han lurat till sig subben eller har dom drogat ner honom??

Han är iaf okontaktbar och oron är stark. Han ska ju iväg och kolla på behandlingshem imorn. Finns inte en chans i världen om han är i de skicket han är i nu..

Jag älskar honom, ber för hans tillfrisknande och sinnesro.

Det blev lite öl både fredag och lördag. Blev inte ens full, vet inte varför ja dricker. Det stillar rastlösheten för en stund, bara en enda klunk öl. Bara för stunden.

Sen kommer ångesten tio gånger om, så det lönar sig inte ändå. Funderar på antabus. Jag super mig ju inte full, dricker bara på mig mer ångest. Kanske bättre om de inte finns som ett alternativ bara...?

Jag är världen sämsta knarkare och alkolist, jag kan varken knarka eller supa med stil och finess.

Möte imorn, ska försöka gå denna veckan, hitta motivation att hålla mig nykter och drogfri under min barnfria helg. Vila upp mig som den är till för.

God ge mig sinnesro,

att acceptera det jag inte kan förändra,

Mod att förändra det jag kan,

och förstånd att inse skillnaden.