Mår bättre. Burken med tabletter är slut. Jag varken orkar eller vill skaffa mer.

Fyfan vad jag snurrade iväg. Men som någon sa, det var bara en svacka. Dags och bita ihop och komma igen nu. Möten varje dag denna veckan. Nya tag.

Vad som drar i mig mest är bekräftelse behovet. Jag tänker bara på M och D. Skit samma hur jag blir behandlad, bara jag blir sedd.

Jag hatar mig själv för jag är så sjuk i huvudet.

Det enda bra är väl att jag har D igen, det tar fokus av M. All fokus bort från honom är bra fokus just nu känns det som.

Bara för idag har jag banne mig varit nykter och drogfir!