Kunde jag skulle jag gå ut och använda NU.

Det bara kryper i mig.

Jag känner en avsky för mig själv. Varför känner jag så här. Jag skulle lämna sonen bara jag visste jag hade en bra barnvakt direkt.

Jag är sjuk i huvudet. 

Det är sjukdommen som drar i mig.

Jag vill ha barnvakt.

Jag vet inte vad jag skulle välja, möte eller knarka??

Jag vill bara bort.

Fick mess av en annan mamma ifrån NA igår. Hon va barnledig och kämpade med sig själv att inte gå ut. Hon skrev att hon vill känna sig som sig själv igen.

Som jag.

Jag vill ändå hitta min identitet utan drogerna.

Kommer jag nånsin göra det??

Det gnager i huvudet på mig. 

Nästa helg, barnledig, knarka och supa.

Ska jag lyckas vända på det tänkande i veckan med möte varje dag?

Vill jag vända på de? Jag vet ju inte...

FUCK IT.

Jag har redan använt idag...

Åt helvete med mig själv. Åt helvete med mig själv som slår på mig själv.

Vill hitta mig själv utan dorgerna, ja, jag vill det.