Jag är så jävla trött och trött på att vara trött..

Det känns som att jag inte bara kapitulerar inför drogerna, jag kapitulerar inför allt just nu. Jag känner bara för att lägga mig ner och ge upp.

Jag har verkligen tappat bort mig själv i allt detta. Jag vet verkligen inte vem jag är längre, vem jag är utan drogerna. Jag är så vilsen.

Gick igenom första delarna av steg ett med min sponsor idag, hon höll med, jag är helt vilsen nu. Hur fan ska jag hitta mig själv då? Du kommer att hitta sinnesro sa hon, Jag måste tro på henne. Jag har inget val.

Vad jag har är NA, jag får inte släppa det nu, det känns som att det är min räddning.

Jag känner mig tom utan honom oxå. Utan honom känner jag mig inte älskad, vare sig han älskade mig eller inte.

Jag behöver bara bekräftelse. Just nu får jag det ingenstans ifrån...

Jag saknar honom, jag saknar att droga med honom, jag saknar allt vi hade.

Texten ekar hela tiden:

Jag hatar att jag älskar dig och jag älskar dig så mycket att jag hatar

mig....

Jag vet inte vem jag är men jag vet att jag är din.

Önskar att jag kunde skriva att jag bara för idag vart nykter och drogfri...