Mår bättre. Burken med tabletter är slut. Jag varken orkar eller vill skaffa mer.

Fyfan vad jag snurrade iväg. Men som någon sa, det var bara en svacka. Dags och bita ihop och komma igen nu. Möten varje dag denna veckan. Nya tag.

Vad som drar i mig mest är bekräftelse behovet. Jag tänker bara på M och D. Skit samma hur jag blir behandlad, bara jag blir sedd.

Jag hatar mig själv för jag är så sjuk i huvudet.

Det enda bra är väl att jag har D igen, det tar fokus av M. All fokus bort från honom är bra fokus just nu känns det som.

Bara för idag har jag banne mig varit nykter och drogfir!

Idag har jag använt för mycket, kan knappt skriva.

De byter bara en sak.

Att jag är där igen. Bara fokus på mitt användande.

I helvet.

Jag vill använda, men inte vara här.

En svacka som alla säger ja, hoppas de. För jag orkar inte detta mer.

Jag vill använda, men orkar inte.

Jag orkar inte, men vill använda.

Tänker på drogerna hela tiden.

På jakt efter ruset konstant.

Lever i nuet med drogerna och har en identitet när jag använder.

Allt de jag saknar när jag inte använder...

Jag önskar det bara var att styra upp sig. Spola ner tabletterna du har säger en ovetande vän. Som att de är så lätt när sjukdommen drar i mig som ett jävla besatt monster... De drar i mig konstant. Hon knaprar sina tabletter hon har på recept och blir bäng, de är på något sätt ok. 

Jag va så väck idag när ja träffa moster o mamma för att köpa julklappar att jag nästan tittade i kors. Dom märker inget. Dom vet inte ens att jag har problem. Eller så blundar dom för de...

Vill dom veta?

Jag behöver lägga in mig. Jag håller på att falla och jag står helt utan skyddsnät.

Jag behöver någon som kan ta min son medans jag är borta och jag har ingen. Jag har, men dom ställer inte upp. 

Jag står ensam.

Ensam är fan inte stark.

Jag faller.

Jag, hade det på gång, jag var på god väg att styra upp mig själv. Tre fucking månader... Du har fortfarande dina tre månader, du är bara i en svacka var det en på NA som sa till mig igår. De värmde och gav mig hopp.

Just nu är jag bara på jakt efter de där lilla ruset. Om de så gäller ifrån pixen eller de där jävla behovet av bekräftelse jag har.

Jag blir hög på bekräftelse.

Det botar Dysmormofofobin för en stund och jag får en spegel bild om så bara för för en dag eller några timmar. So what om jag bara är ett ligg. Jag får ett jag en stund. Ingen kan sätta sig in i hur jag känner för den stunden. De lugnet går inte att beskriva.

Det ger samma rus som ett par stess tior och det går inte att beskriva i ord.

Jag älskar bekräftelsen lika mycket som jag älskar tabletterna.

Därför kändes de som en kniv i magen när D inte kom igår.

Därför känns de som fjärillar i magen när jag vet att jag är barnledig i helgen och kan jaga bekräftelsen på samma sätt som jag jagar ett rus på tabletterna.

Jag vaknade i morse, kolla mig i spegeln och såg mig själv igen.

Jag har inte sett mig själv på flera månader.

Jag blir lyrisk och manisk på en gång. Jag vill skrika av glädje. Jag ser mig, hur jag ser ut, att jag gått ner i vikt, att jag faktiskt passar i jeansen jag kommer i nu.

Detta är tack vara att D ser mig nu, tack vara att C såg mig förra helgen.

Tack vara tabletterna...

Jag börjar bli mitt andra jag igen. Den jag var förut. Miss Pix for real.

Jag hatar henne lika mycket som jag älskar henne.

Hur bryter jag mönstret? Jag har inte ro att sitta kvar på mötena längre ens...

Men jag går dit än iaf.

Vem vill jag vara, den gamla eller den nya jag?

Jag vet inte...

D kom hit.

Vi snackade igenom alllt som varit, nu är allt som vanligt.

Jag är hans på det bra sättet igen.

Jag kan lägga Mangan åt sidan ett tag.

FY FAN vilken javla lättnad. 

Jag är någons igen.

Det är i andra hand som vanligt. Men de är fine with me.

Han ger mig det jag behöver. BEKRÄFTELSE.

Och sex. Jag måste ha sex i mitt liv, sex och spänning. Det får jag med D.

Jag är helt lyrisk idag. Jag har använt, men tänker inte så mycket på de.

Jag har fått bekräftelse och sex idag och använt, då är mitt liv totalt.

Jag måste vända detta.

Bryta användandet och gå på möte imorn...Hela veckan.

Jag önskar jag kunde skriva bara för idag har jag varit nykter och drogfri...

Jag vet ändå att utan NA hade jag gått under och förlorat allt.

Jakten på bekräftelse är över för idag.

D skicka vänförfrågan idag. Jakten på bekräftelse för idag och ett tag framöver är stillad. Han hade saknat mig. Det var som ett stort hål inom mig fylldes upp. Jag kunde andas. För denna dagen. Det är inte Mangan, men det är D och det är så nära inpå det kan komma. Låter kanske sjukt i andras öron, men det skiter jag i. D är nr två och det duger för mig. Han fyller upp mitt tomma hål. Mangan kan jag bara drömma om. D är en realitet. Jag slipper dom mardrömmarna. Jag är hans på ett bra sätt igen, inom västarnas värld. Där släpptes en sten långt ifrån hjärtat...

Han ska komma hit. Jag vet att jag kommer ge han de han vill ha, utan att tveka. Han kommer dra sen. Men han behandlar mig väl ändå. Hör av sig igen och kommer tillbaka. De är ok för mig. Jag gillar de. Jag går igång på de. Jag tror de är sjukdommen inom mig.

Jag får ett rus av att skriva om det tom.

Nu kommer han snart. 

Använt idag med...

Kunde jag skulle jag gå ut och använda NU.

Det bara kryper i mig.

Jag känner en avsky för mig själv. Varför känner jag så här. Jag skulle lämna sonen bara jag visste jag hade en bra barnvakt direkt.

Jag är sjuk i huvudet. 

Det är sjukdommen som drar i mig.

Jag vill ha barnvakt.

Jag vet inte vad jag skulle välja, möte eller knarka??

Jag vill bara bort.