Så trött på mardrömmarna, undrar om jag nånsin kommer slippa dom, speciellt dom om pappa, önskar att jag kunde få ett avslut, nån ggn. Drömmer fan om allt, precis ALLT, de e fan grymt jobbigt. Kan man inte bara få släppa tankarna på nätterna iaf... Nätterna, när jag sover e fan nästan värst nu för tiden, de e som att de e då jag fortfarande e påverkad... Jag e ju fan ren nu, kan jag inte få vara de då? Drömmarna förföljer mig verkligen, för dom e så fucking jävla verkliga, känns som att jag har upplevt allt när ja vaknar och de kan knäcka mig totalt.

Snart natt igen, ber om sinnesro varje kväll och om en natt utan drömmar. Ser fram emot morgon mötet imorgon o fika med min blivande sponsor   . Bara för idag har ja fanimej klarat de oxå!

Tillåta mig själv att tänka på dig... Ja, varför och till vilken grad egentligen? Du finns ju för fan med överallt, i drömmar, i vakenhet, för du underhöll mitt beroende på alla sätt, fuck you, I love you. Jag dög bara på sidan av, till allt, av nån anledning dög det för mig, nu vet jag att när hon är borta är jag bara ett samtal borta, ett samtal borta för att allt ska rasa. Jag har gjort ett val nu. Kämpat mig upp från rännstenen, förlorar allt om jag går till dig nu. Jag VILL. Ibland känns de som de är värt de, hur fan jävla insane är inte de, får ett ligg och nåra pix, något som känns som kärlek, jag vet inte ens vad kärlek är... Jag undrar vad ja betyder, har betytt för dig, du gråter och säger att du älskar mig, e jag bara dum i huvudet som tror dig?? Nej, bara för idag ska jag inte hoppas på att du ringer, bara för idag ska jag tillåta mig själv att bara tänka på dig utan handling, bara för idag ska jag vara utan droger, utan dig.