Jag va på möte idag, tar 90 dagar, alltså 3 månader på torsdag. En go gubbe som har 34 hela år i programmet gav mig ett grattis kort i förskott för han kunde inte komma i över morgon, han var så go och snäll och krama mig så sa han; Tänk nu på att de kommer svåra tider, vid olika perioder. Det kan vara 3 månader, 2 år osv.

Jag fattar precis vad han menar.

Jag känner mig tom på något vis.

Jag kan inte sätta fingret på ett specifikt drogsug, men jag tänker på HUR jag ska ta ett återfall och OM jag nu ska göra de. Inte ATT jag ska de. Flummigt.

Jag saknar drogerna, för dom ger mig en identitet på något vis, jag vet mer vem jag är när jag e roliga Pix M. Jag vet mer hur jag ser ut när jag har knaprat mina pix och druckit dom där bärsen.

Nu vet jag inte vem jag är.

Jag saknar den roliga Pix M. Fast egentligen saknar jag väl den M som var innan pixen och alkoholen tog över mitt liv. När jag var den där ordentliga präktiga som hade koll på allt.

Nu har ja supit och knarkat ner mig, opererat om mig, tattuerat sönder mig, jag är ett annat jag som jag faktiskt inte gillar.

Jag saknar mig själv.

Drogerna ger mig en idientitet, de känns som utan drogerna är jag inget.

Men jag ska kämpa på.

För mig och min son ska jag bara för idag vara nykter och drogfri oxå.