De gnager vidare i huvudet, läxan, skriva ner den värsta dagen i mitt missbruk, min hjärna kan inte lokalisera den just nu. Jag hittar bara "bra" stunder. Jag får ångest och dåligt samvete av de.

En härlig sommar morgon, börja med bolaget, ta en bokstav, dra till stranden strålande sol, dricka vin, ta en kork, spinna vidare avsluta natten med en boll, tills allt är ett minne blott, blåslagna knän och man vaknar i en lägenhet någonstans och man jagar en återställare, börja om på nytt, inte ens de är en dålig dag för mig just nu. Det skulle va kul, skitkul för att uttrycka sig så.

Sonen skulle va på ett bra ställe under tiden såklart. Han har det bättre någon annanstans.

Saknar Mangan. Saknar att få punda med honom.. Saknar att bara ha någon, saknar att ha honom, de lilla jag fick ha honom, mysa de vakna nätterna vi hade, de lilla myset vi hade mitt i pundet, minns en liten kyss, en puss, att han höll om mig den natt vi faktiskt inte va vakna ihop, den lilla ömhet jag fick, de är de jag har hakat mig fast på. Hur fan kan funkar min hjärna egentligen??

Hur kan jag sakna att punda när jag väl har 73 fucking jälva rena dagar, inget abstinens??

De känns som att jag skulle kunna släppa allt, se till att min son hade de bra på ett annat ställe, köpa en boll och sen bara gå in i dimman... Det är verkligen det jag vill just nu. JAG SKA INTE.

Rastlösheten är ett faktum, det känns som tiden står still, dagarna går i slow motion. 30 dagars undret som det står om i dagens text stämmer så väl, det var fan som en fucking jävla dans på rosor. Hur länge ska man känna som man gör nu?? Jag är som en slav för klockan och slav för drogsuget, det positiva är väl att jag inte är en slav för drogerna längre, slipper jaga droger och cash till dom. Orkar inte med dagarna, känns som tiden står still, orkar inte göra något annat än att släpa iväg mig på ett möte, bra de iofs, vill inte göra något heller. Vara hemma dra täcket över mig och sova. Vågar inte sova på dagen heller. Är rädd för att nodda bort som jag gjorde den där ggn på jonket, jag ska vara glad att jag ens vaknade den ggn... Vågar inte somna nej, de knäcker mig...

Jag är fan inte redo för min läxa att skriva värsta dagen i pundet, men ja ska fan inte plocka upp heller.

Bara för idag ska jag inte punda.

Just nu har ja bara ånger....