Rastlösheten är ett faktum. Det är verkligen inte bra för mig att ha såhär mycket dötid, jag känner mig mer och mer galen...

Det känns som att tiden står still.

Stirrar ut i intet, in i datorn, in i väggen, lyssnar på musik, that´s about it. Tänker för mycket, på inget, på allt. Vill bort, vill sluta tänka, vill ha en boll, känna hur jag lindas in i bomull, men samtidigt hamnar i helvetet. Fuck asså.

Jag gav upp för längesen.

För längsen, vet inte vem jag är längre.

Jag har ingen pappa att fira för pappa dog långt föra sin tid, två års sen för att vara exakt, i massiv hjärnblödning, en lång story jag inte ens ids gå in på... Vila i Frid pappa o Grattis på din dag   

Min son då, hans pappa?

Han har inte träffat sin pappa på 3 år, jag vet inte ens var han bor. Jag vann vårdnastvisten i våras, han gjorde någat tafatt försök att bli vän med mig på facebook i somras, as if..

Så min son har inte sin far att fira heller. Detta känns lite som en sorgens dag..

Mardrömmarna jagade mig inatt med, jag drömmer verkligen om allt, inatt var det om hyresvärden, att jag ska bli vräkt för jag har målat den där jävla fondväggen, fuck it, låter löjligt, men blir jag av med denna lyan får jag ingen ny. Då är de kört. Men kan man ens bli vräkt för en sån sak? Vad vet jag?

Nästa helg då.

De har jag redan börjat tänka på. Barnledig och helt själv. Scary as hell. Som bäddat för ett jävla återfall. Rastlösheten är ju ett faktum redan som det är. Jag är ju egentligen inte sugen alls. Men sitta själv innanför fyra väggar och stirra i tre dygn är INTE en bra grej. HAN kanske hör av sig, då är jag där direkt, eller hon eller han, eller den eller den. FAN vad jag tvivlar på mig själv... Jag har ju inte ens suget. Kan jag inte bättre än att säga nej... Har jag inte kommit längre??

Jag vet inte.. Har andra förslag för helgen som verkar bättre, som att va med Kitty tex, vilket känns bra, gå på möten och så. Borde proppa helgen med möten. Detta blir nog bra om jag tar det dag för dag.

Bara för idag ska jag iaf klara det, även om det kryper i hela mig. 

Grattis igen paps