Att aceptera mig själv som jag är, pyttsan, det kan jag bara inte, undra om jag nånsin kommer kunna de? Kommer jag lära mig det genom stegen?

Just nu vandrar tankarna till att vara med någon, specielt honom, är det han som är den, nej, jag tror inte det, det är han som sitter på pixen, pixen som leder till första bärsen som sen leder till att köpa den där efterlängtade bollen, fuck it asså... Det finns inte på kartan om man kollar i facit. Jag förlorar allt då. Hur kan jag ens överväga de. Tillbaka till att vara med någon, jag vill bara han NÅGON, hur dumt låter inte det då, ha någon bara för att ha någon, förut har de nästan kvittat hur jag blivit behandlad, så känns de nästan nu, söker ju för fan som en jävla hök vart jag än är, han då? Han, han, han? Som tur är så kastar jag mig inte över allt o alla utan pixen. Jag får aceptera läget ja, aceptera de jag inte kan förändra, låter som en jävla klyscha men de är ju fan så. Jag ska nog lära mig att leva utan någon, tills jag kan lära mig att leva med mig själv kanske... Damn it va svårt de är. Saknar honom, saknar pixen, saknar de inte alls egentligen, vill leva som vanligt, hur fan man nu gör de, vet inte längre. Tur att jag har de få jag har kvar, att jag har gemenskapen och mötena att gå på, annars hade ja tappat bort mig ännu mer än jag gjort. Vill hitta mig själv igen, den glada jag jag faktiskt är, vara den glada jag tillsammans med min son och bara tillåta mig själv och må dåligt ibland som vanliga människor gör....

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Drogsug idag. Ibland vill jag bara släppa allt. Lämna sonen där jag vet att han har det bra och leva ut mina behov. Jag har behov, jag har ett beroende. Beroende sjukdomen som dom så fint uttrycker de i NA...   Jag har tagit fler tabletter än o...

De känns som jag har så mycket tankar, ångest och känslor inom mig så jag ska sprängas. De bara byggs på, byggs på och byggs på. Jag vet liksom inte hur jag ska få utlopp för de. Jag är inte direkt en känslosam person som gråter o lever ut mina kän...

Det är inget värdigt liv att leva detta livet med sådan här påtaglig ångest. Hade sådan panikångest igår när ja skulle sova så jag börja höra röster tom. Det gjorde mig rädd. Mina lugnade var slut, alltså har jag kommit till insikt att jag inte k...

Jag har sån ångest så de känns som jag skulle kunna göra vad som helst för att få slippa. Inte bokstavligt då.   Tankarna går till att jag vill bli en bättre mamma, jag gör så gott jag kan, men man kan ju alltid bli bättre. Jag vill va bästa mamm...

Jag tror starkt på NA, jag är en medlem i gemenskapen. När jag mådde som sämst gick jag på möte varje dag, ibland två gånger om dagen. De hjälpte mig, satan vad de hjälpte mig. Jag tror på NA, de fungerar verkligen för de som ger sig in i de ti...